NISAD

Covid-19 Pandemic Diaries – Inte en hjälte

Reading Time: 2 minutes
On juni 17, 2020
Covid-19 Pandemic Diaries - Not A Hero

Tre veckor har gått sedan det första fallet av COVID-19 rapporterades i staden där jag bor och efter en storm av panik, förvirring och förändring, jag är för trött för att stressa ut längre.

En tung sensation fyller min verklighet som jag har avgått till den nya situationen.

Min partner och jag stannar hemma för det mesta. Vi lämnar huset en gång om dagen för att gå eller gå matshopping.

Jag håller mig borta så mycket jag kan från Facebook där frustrationer finns i överflöd.

Jag är för trött för att kritisera regeringen, bli arg på viruset eller vara rädd för vad framtiden kan medföra.

Det är svårt att motivera mig själv att göra något. Jag har lämnat min att göra-lista någonstans där jag inte kan se den. Jag vill vara stilla och låta vågen av sorg gå mig förbi.

Jag känner för alla familjer som förlorat sina äldre och inte kan sörja dem tillsammans på grund av alla begränsningar.

Jag känner för gravida kvinnor, de som är på väg att föda, är nervösa för att gå till sjukhuset och kan inte ha sina partners där för att stödja dem.

Jag är tacksam för alla människor som tar risker genom att arbeta på sjukhus, stormarknader, postkontor och så vidare, människor som håller världen igång. De är hjältar.

Jag känner för alla företag som förlorat sina kunder över en natt och kämpar för att överleva.

Jag är ingen hjälte. Jag gömmer mig hemma från all galenskap, och håller mig så säker jag kan.

Eftersom världen förändras på ett sätt svårt att förstå, fortsätter mitt fokus att gå in, till det liv som växer och att jag nu kan känna sparkar. Från statistik & prognoser låter det som att det kommer att bli värre innan de blir bättre.

Istället för att bara hoppas att vi inte kommer att få viruset, min partner och jag talade om vad vi behöver göra i fall vi får det.

Vi bunkade upp på paracetamol – det är ungefär det enda läkemedel som rekommenderas som säkert att ta under graviditeten. Vi kommer att klara oss med mat i två veckor och vi förlitar oss på nära för att ge oss färska råvaror. Vi hoppas att saker och ting kommer att lugna ner sig långt innan vår förfallodag i augusti.

Jag sover mer än vanligt. Jag finner tröst i musik, journalföring, sol och mjuka rörelser. Min arbetsrytm saktade ner.

Jag har skurar av att vara produktiv innan jag sjunker tillbaka in i min bubbla och låt allt passera.

 

Manuela Boghian

Manuela Boghian

Datum: 25/03/2020

Land: Sverige